”The curious task of economics is to demonstrate to men how little they really know about what they imagine they can design.”
– Friedrich Hayek

Ekonomin har alltid handlat om mer än pengar. Den har varit en spegel av vår tids idéer om vad som är värdefullt – och vem som har rätt att definiera det.

Från bokhållare till maktens mitt

Ekonomiyrket föddes i imperiernas skugga. Redan i Mesopotamien fanns skrivare som förde bok över spannmål, boskap och skatter. I renässansens handelsstäder blev bokföring ett vapen för affärsmän och statsmakter. Men det var först under 1800-talet som ekonomen blev en egen profession, ofta i industrialismens tjänst.

Under 1900-talet steg ekonomen in i maktens korridorer. Keynes gav verktyg till stater att styra konjunkturer. I Sverige blev ekonomerna arkitekter i folkhemmets bygge – från bostadspolitik till socialförsäkringar. I allmännyttans barndom var det ingenjörerna och ekonomerna som tillsammans ritade framtiden: funktionella bostäder, rimliga hyror, starka finanser.

Men sedan skiftade vinden.

New Public Management och ekonomins nya språk

När marknadsreformerna svepte in över välfärdssektorn under 80- och 90-talet förändrades också ekonomens roll. Nya styrmodeller infördes: internräntor, självkostnadskalkyler, benchmarking. Inom allmännyttan skulle verksamheten nu präglas av affärsmässighet, transparens och effektiv resursanvändning. Det var en del av en större samhällsförändring där offentliga aktörer förväntades stå på egna ben, fatta rationella beslut och visa ekonomiskt ansvar.

För ekonomer innebar det ett nytt uppdrag: att säkerställa att varje satsning kunde motiveras – inte bara politiskt, utan även finansiellt. Det var ett viktigt steg för att öka legitimiteten och motverka godtycklighet.

Men samtidigt förändrades också språkbruket. Investeringar som tidigare sågs som självklara – att rusta upp bostadsområden, bygga för social blandning eller stödja lokalt föreningsliv – fick nu mätas mot finansiella nyckeltal.

Och ibland har det visat sig svårt att fånga hela samhällsvärdet i en kalkyl. Att bygga för unga, äldre eller låginkomsttagare utmanar ofta traditionella lönsamhetsmått. Långsiktig hållbarhet kräver ibland beslut som inte alltid gynnar resultatet på sista raden – åtminstone inte direkt.

Det är i detta spänningsfält – mellan samhällsuppdrag och affärsmässighet – som dagens och morgondagens ekonomer verkar. Och kanske är det just här som ekonomins mest spännande utveckling sker: där nya värden, nya sätt att mäta och nya berättelser får ta plats.

Ekonomens nya uppdrag: helhet, hållbarhet, framtid

Sakta men säkert förändras yrket igen. Inte för att någon bestämt det – utan för att världen kräver det.

Klimatkrisen, sociala klyftor, bostadsbrist – allt hänger ihop. Och i centrum står ekonomen med ett nytt ansvar: att väga fler värden än de som syns i resultaträkningen.

Inom fastighetsbranschen sker en tydlig förskjutning. Hållbarhetsredovisningar, gröna obligationer, EU-taxonomi och cirkulära flöden är inte längre sidospår – de är centrala delar av den ekonomiska logiken.

I många kommunala bostadsbolag finns nu ekonomer som arbetar med:

• Sociala investeringskalkyler – Vad kostar det att inte agera?
• Livscykelkostnader – Vad innebär det långsiktigt att bygga i trä, återbruka kök eller satsa på energieffektivitet?
• Affärsplaner för utsatta områden – Hur väger vi trygghet mot direktavkastning?

Denna nya roll kräver mer än teknisk kompetens. Den kräver mod.

Framtiden: mellan AI och etik

Ja, mycket av det traditionella ekonomarbetet automatiseras. AI analyserar nyckeltal snabbare än någon människa. RPA-botar sköter bokföring.

Men algoritmer förstår inte värdet av en plats där barn vågar leka ute.

Framtidens ekonom måste därför vara något mer än en siffernavigatör. Hen måste vara:

• Tolk mellan språk – mellan teknik, politik och mänskliga behov.
• Värdevägare – som ser bortom den enkla kalkylen.
• Kollaboratör – som samarbetar med samhällsplanerare, arkitekter, sociologer.

Vi står kanske inför ett nytt samhällskontrakt – där ekonomin återigen ses som ett verktyg, inte ett mål.
Där styrningen av allmännyttan utgår från en fråga lika gammal som den är brännande aktuell:

Vad kostar det oss – som samhälle – att inte investera i framtiden?

Och kanske, när vi om några decennier ser tillbaka, kommer vi förstå att ekonomiyrket aldrig varit en stabil punkt.
Det har alltid varit ett svar på sin tid.
Och just nu – kräver tiden något mer.