“Vi är inte där för att ta plats – vi är platsen.” – Okänd

Det är lätt att glömma hur nära historien är. Att svenska kvinnor fick rösträtt först 1921. Att kvinnor så sent som på 1970-talet förväntades lämna arbetslivet när barnen kom. Att begreppet “kvinnlig chef” fortfarande låter som en avvikelse i vissa öron, som om ledarskap hade ett kön.

Men något har rört sig under ytan. Tyst, segt och obevekligt.

Från undantag till rörelse

I dag är nästan hälften av cheferna i offentlig sektor kvinnor. I kommuner och regioner dominerar kvinnor ledarskapet. Det är inte en revolution – det är evolution. Men i näringslivet ser siffrorna annorlunda ut: endast 12 procent av VD:arna i Sveriges börsnoterade bolag är kvinnor, enligt AllBright-rapporten 2024. I de tyngsta maktpositionerna – där pengar, inflytande och symbolvärde sammanstrålar – är glastaket fortfarande intakt. Transparent, nästan osynligt, men krossar man det gör det fortfarande ont.

Europa speglar en liknande bild. Norge, med sin könskvotering i bolagsstyrelser, har blivit förebild. Frankrike har infört lagar om jämn könsfördelning i ledningar. I Tyskland ser vi långsam men stadig ökning. Sverige hamnar ofta högt i jämställdhetsindex, men halkar efter när det gäller näringslivets toppositioner.

Globalt är bilden än mer ojämn. I USA är bara 10 procent av Fortune 500-bolagens VD:ar kvinnor – trots att kvinnliga chefer ofta leder med högre empati, innovationsförmåga och hållbarhetstänk, enligt studier från Harvard Business Review. I vissa delar av världen är kvinnligt ledarskap fortfarande en dröm, en skugga, en farlig utmaning mot patriarkala strukturer.

Olika branscher, olika verkligheter

Kvinnor leder sjukvård, skola och socialt arbete. Där relationer, omsorg och systemförståelse krävs, där blomstrar kvinnligt ledarskap. Men i teknik, bygg och finans – där kapitalet, kroppen eller maskinen dominerar – är männens dominans fortsatt påtaglig.

Varför? Delvis handlar det om kultur, normer och nätverk. Men också om strukturer som belönar det traditionellt maskulina: risktagande, auktoritet, snabbhet. Det långsamma, reflekterande och kollektiva får sällan applåder i kvartalsrapporter.

Men något håller på att hända. En ny generation kvinnor kliver fram, ofta med andra verktyg i handen. De pratar hållbarhet, inkludering, långsiktighet. De bygger företag med mjuka värden – som visar sig vara hårdvaluta i en krisande värld.

Inte bara kvinnor – utan framtidens ledare

Det handlar inte om att kvinnor ska ta över. Det handlar om att världen behöver andra sätt att leda. Klimatkrisen kräver empatiska beslutsfattare. Demokratins utmaningar kräver lyhörda visionärer. Det urbana byggandet, skolan, vården, näringslivet – alla behöver ledare som kan kombinera hjärna och hjärta.

“Ledarskap handlar inte om kön. Det handlar om mod, ansvar och framtidstro.”

En vision för staden, landet och världen

Tänk om vi i Sverige, som ett litet men idéstarkt land, återigen kan visa vägen. Inte bara med lagar och kvoter – utan med kulturförändring. Tänk om våra bolag, våra styrelser, våra kommuner börjar se det kvinnliga ledarskapet inte som ett undantag, utan som normen. Tänk om nästa stadsvision inte bara handlar om byggnader, infrastruktur och grönområden – utan om vem som bygger, vem som leder, och vem som får ta plats.

Och tänk om det är kvinnorna som bär framtiden.
Inte för att de måste.
Utan för att de kan.